Så har ytterligare tio dagar gått utan ett inlägg. Det finns faktiskt en liten anledning till att jag inte orkar sätta mig vid datorn och blogga som förr, och det tär på mig som bara den.

 

Som ni vet så har jag problem med min sköldkörtel och har haft i över ett år nu. Till en början så fungerade medicineringen väldigt bra. Men nu de senaste 4-5 månader så har det blivit kaos. Jag tar blodprover som innan, men varje gång måste det göras ändring och jag känner att min kropp är inte som den brukar. Där är något som är fel. Jag börjar bli rädd att mitt levaxin inte hjälper, för symptomen är kvar trots medicinering.

 

Jag försöker bli av med de sista mammakilona, men det kvittar vad jag gör. Det tar inte på kroppen. Jag kan sluta med godis, läsk, kakor, bara dricka vatten, ligga på kaloriunderskott, springa flera gånger i veckan, träna en massa pass och ändå gå upp i vikt. It makes no sense. 

 

Och detta tär som f på mitt psyke. Jag mår så fruktansvärt dåligt inombords och känner mig så fruktansvärt deprimerad för jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vill ju må bra, men just nu känns det så långt borta. Jag har en telefontid med min läkare imorgon och då ska jag höra med henne om det finns andra alternativ. Kanske någon annan medicin man kan testa eller om hon har tips på vad tusan man kan göra. Mitt humör svänger ganska så bra från att vara glad till att bryta ihop och störtböla (dock gör jag detta i min ensamhet för jag inte vill visa mig ledsen framför familj eller vänner). Jag försöker visa att jag mår bra vilket gör att jag mår ännu sämre i slutändan.

 

När jag fick reda på att jag hade problem med sköldkörtlen så tänkte jag mest "jaja, lite medicin så löser det sig". Men idag förstår jag att det inte är så lätt. Jag har justerat min medicin varje månad det senaste men ändå så hjälper det inte. Mina provsvar blir liksom inte bättre. 

 

Det ska bli spännande att höra vad mina provsvar denna månaden är imorgon när min läkare ringer.