Jag Är Världens Hemskaste Människa
Jag är nog världens hemskaste människa att vara tillsammans med.
Ena stunden är jag hur glad som helst, nästa stund bryter jag ihop.
Dessa perioder händer dock inte så värst ofta, tack & lov.
Men just nu är jag inne i en. Det är riktigt jobbigt.
I skolan var jag hur glad som helst och skojade med klasskompisarna.
När jag kom hem så vände humöret och jag bråkade med de flesta.
Det minsta lilla någon säger till mig blir "värsta stora saken".
Jag blir t.o.m överkänslig. Jag grät till that '70s show idag. WTF?
Jag förstår verkligen inte hur Jim orkar med mig.
Jag är en svår människa att leva med. Hur klarar han det?
Det värsta med det hela är att jag inte vet varför jag mår så här.
Visst, jag lider av depression men vad har jag att deppa över i dagens läge?
Jag har underbara kompisar, fin familj och världens bästa pojkvän. Vad mer behövs?
Kanske gamla saker som tittar tillbaka i psyket igen? Såren läker kanske aldrig?
Om JAG inte vet vad som är felet, då kan ingen annan veta det. Eller hur?
Så både psykolog och kurator är uteslutet. Det har vi provat innan, 4 olika t.o.m.
Sen är jag inte den som har lättast för att prata känslor heller. Inte nu på den senaste tiden.
För 2-3 år sen hade jag det mycket lättare för att öppna upp mig och prata.
Men inte nu. Det precis som om jag låser in allt och klumpen i magen bara växer.
Det är en jobbig känsla men ibland är den också väldigt härlig. Väldigt svårt att förklara.
Ibland är det faktiskt skönt att få skriva av sig.
Tack för att du är du, Jag älskar dig ♥
Älskade,ÄLSKADE du!
Fy fan vad jag älskar dig!